Kom Igen Linnea

Min hjärna kan ha lite svårt att förstå det här med sovmornar. Den vill iiinte riktigt ta till sig konceptet. Igår försökte jag intala den att vi skulle sova ordentligt och gotta oss i sängen, kanske ända fram till tio om vi ville. Men njaaa. Hjärnan tyckte det lät sådär. Hjärnan tycker att det ultimata är att gå upp innan solen och uggla istället för att vara avstängd medans jag gosar i sängen. Den känner sig väl ensam utan mig helt enkelt, så då får jag också gå upp och hålla hjärnan sällskap. Jag ska ju vara glad sålänge jag klarar det, senare på dagen kan det bli svårare att samarbeta, så det gäller att ta vara på de timmarna jag har med hjärnan då vi faktiskt kan ha ett någorlunda givande utbyte av varandra. Hjärnan och jag.