Kom Igen Linnea

Tjao. Här sitter jag och känner mig slut. Helt slut faktiskt. Slutkörd t.o.m. Så slutkörd så jag typ har domnat bort lite sådär. Känner inte så mycket i övrigt liksom. Tänkte skriva lite glatt här nu men jag kände bara att nej. Jag är trött. Jag är varken glad eller ledsen, bara trött just nu. Ville också lägga in lite glad sommarmusik. Men nej. Jag vill att ni också ska lyssna på det jag lyssnat på mest idag. Och ja... Det är Kent. Jag har varit anti Kent ett tag nu. Men nu har vi hittat tillbaka lite till varandra sådär i smyg. Och gamla låtar är så mysiga. Och jag kan sjunga med i dom högt, och det låter bra. Det är skönt. Jag gillar att sjunga med högt i låtar jag tycker är bra. Speciellt när det dessutom låter bra. Då har jag mitt egna lilla band som är väldigt bra och vi står på största scenen på nån het festival och alla bara älskar oss, mest mig. Vi är huvudnamnet, vi är magneten, det är vår förtjänst att festivalbesökarna fick punga ut närmare 2000 spänn för att snurra runt i leran några dar. Oj, nu flöt det iväg lite där. Men ja, det är lite så det känns. Och det är ju såklart bra känsla. Hallå liksom.

Och inte behöver jag tänka på att Monkeyboy ska få ont i sina rara små öron. Han tryckt ner sig i sitt skinnställ och kastat sig ut för en backe i Munkedal på sin kära longboard. Imorgon ska han tävla, jag kommer såklart vara där och supporta. Känner mig så stolt. Och ingen press på Monkeyboy, nej nej. Att det är 10 000 i vinstpotten spelar ju ingen roll.
Nej, nej, nej. Hrrm.

Så jag sitter här och sjunger mig hes ikväll. Sen kanske jag hittar på nåt annat också. Men ensam vill jag vara en stund. Jag måste vara det ibland. Annars blir jag crazy. Så nu ska jag fortsätta vara ensam en stund och göra sånt jag gör när jag är ensam. Sjunga på festivaler, drömma lite, klicka lite och dansa fult.

Kent - Sundance Kid



"Det var en gång för så länge sen
Du och jag slogs mot dumheten
Vi följdes åt till våra drömmars stad
Vind i håret och vår sikt låg klar

Vi visste allt pojkars övermod
Ett farligt vapen var vår blinda tro
Det var en gång i ett annat liv
Ett annat dom mot ett annat vi och jag

Ambitionen var ett långsamt gift
Du höll ut länge men du föll till sist
Och jag den svage, jag står ensam kvar
En sista rest av en utdöd art och jag

Ammunitionen tog slut till sist
Nu kan ni kalla mig the Sundance Kid
Den fria viljan var vår tonårsdröm
Men vi är bara instinkt, bara djur och allt är lögn

Hör du mig?
Hör du mig?
Kan du höra mig?
Allt vi sagt, allt vi gjort blev en sång för dig"

*Folkets jubel. Linnea bockar djupt, ler stort och kastar en slängkyss mot publiken, skrattar, fortsätter le stort och vinkar mot publiken samtidigt som hon går av scenen. Publikens jubel fortsätter*