Vad är det för ett jävla liv!?
En morgon när jag jobbade och var nere i matsalen för att hämta en frukostbricka så kunde jag inte undgå att höra mattanterna samtala. Vi har en bambatant som verkligen är bambatanten no.1. Hon är liten och väldigt tjock med runda glasögon och har alltid ett stort rött förkläde. När hon pratar så brummar hon verkligen och pratar någonslags uddevalladialekt med en tydlig touch av göteborska. Just denna morgon var hon tillbaka efter en tids sjukdom, förkylning, och berättade högljutt för de andra om hur jävligt hon hade mått. Precis när jag kommer fram till disken för att hälla upp flingor så säger högt och frågande "Vad är det för ett jävla liv!?" (med göteborsk betoning på jävla) och syftar på sin period som förkyld och febrig. Denna syn och dessa ord har verkligen etsat sig fast i min hjärna och så fort nåt jobbigt eller negativt händer så hör jag hennes röst inne i mitt huvud och ställer mig frågan "vad är det för ett jävla liv?". Helt enkelt för att det lät och såg så fruktansvärt komiskt ut. Det får mig helt enkelt att le.
Som t.ex. nu när jag gnisslat tänder över den här nedrans bikinin. Där stod jag framför spegeln nertryckt i alla möjliga och omöjliga kreationer och bara ser hur det ser jävligt osmickrande ut helt enkelt. Och så hör jag bambatantens ord eka inne i mitt huvud. Och jag kan inte annat än att le och dra in magen lite, så känns det bättre. Ja, för jag kan ju OMÖJLIGT ha haft det lika jävligt som hon hade det under sin förkylning. Jag känner verkligen hur fruktansvärt dåligt hon tyckte att hon mådde under sin förkylning, och jag i min bikiniångest där framför spegeln är verkligen inget att ens jämföra med.
Ja. Så nu har jag iaf köpt en bikini. En rosa med vita prickar på. Jag känner mig faktiskt nöjd. Helt otroligt nog.
Så nu ska jag packa. Det är svårt. Jag vet inte vilka kläder jag ska ta med mig. Det är alltid lika svårt. Fyndade iaf en benvit maxiklänning på Gina Tricot och den ska med. Och mina chinos. Och mina longboardjeans. Och sen lite annat smått och gott. Jaja. Det brukar komma till mig när jag står där och kastar kläder in och ut ur garderoben i ren frustration.
Gaah. Svettas redan lite grann.
Som t.ex. nu när jag gnisslat tänder över den här nedrans bikinin. Där stod jag framför spegeln nertryckt i alla möjliga och omöjliga kreationer och bara ser hur det ser jävligt osmickrande ut helt enkelt. Och så hör jag bambatantens ord eka inne i mitt huvud. Och jag kan inte annat än att le och dra in magen lite, så känns det bättre. Ja, för jag kan ju OMÖJLIGT ha haft det lika jävligt som hon hade det under sin förkylning. Jag känner verkligen hur fruktansvärt dåligt hon tyckte att hon mådde under sin förkylning, och jag i min bikiniångest där framför spegeln är verkligen inget att ens jämföra med.
Ja. Så nu har jag iaf köpt en bikini. En rosa med vita prickar på. Jag känner mig faktiskt nöjd. Helt otroligt nog.
Så nu ska jag packa. Det är svårt. Jag vet inte vilka kläder jag ska ta med mig. Det är alltid lika svårt. Fyndade iaf en benvit maxiklänning på Gina Tricot och den ska med. Och mina chinos. Och mina longboardjeans. Och sen lite annat smått och gott. Jaja. Det brukar komma till mig när jag står där och kastar kläder in och ut ur garderoben i ren frustration.
Gaah. Svettas redan lite grann.
Kommentarer
Trackback
